DEBATT: ”Verktygen för hållbar modeproduktion finns – använd dem”
Undermåliga arbetsförhållanden för Sheins sömmerskor i Kina. Och nu senast: utsläpp av förorenat vatten från H&M-fabriker i Bangladesh. Den senaste tidens avslöjanden har än en gång kastat ljus på mänskliga och miljömässiga konsekvenser av fast fashion-industrin. Det är dags att modeföretag börjar använda de hållbarhetscertifieringar som finns – och slutar tro att det räcker att granska sig själva.
Aftonbladets reportage om utsläpp av förorenat vatten från flera fabriker som H&M anlitar synliggör de allvarliga riskerna med dagens modeproduktion. Om inte tillräckligt strikta krav ställs, levs upp till och kontrolleras kan konsekvenserna bli förödande för både människor och miljö.
Granskningen i Aftonbladet vittnar om reningsverk som inte används, om en stank som gör det svårt att andas och om en förorenad flod som var full av fisk för bara några år sedan. Minsta droppe vatten får huden att börja klia, berättar 14-årige Mariam.
Det här är det senaste avslöjandet om fast fashion-industrins baksida, men det är långt ifrån det första. I flera år har vi kunnat ta del av rapporter om bränder i textilfabriker, dumpning av farligt avfall och löner så låga att anställda svimmar av hunger. Svenska konsumenter förväntar sig att det svenska näringslivet och regeringen ska gå i framkant vad gäller både miljömässig hållbarhet och mänskliga rättigheter. Det framgår av flera Kantar Sifo-undersökning som Fairtrade låtit ta fram. Behovet av förändring i modebranschen är – och har länge varit – enormt. Ändå har det hänt alldeles för lite.
Det är nu sex år sedan Fairtrade lanserade sina textilkriterier för att bidra till en mer miljömässigt och social hållbar modeproduktion. I Tyskland har ett fåtal klädföretag börjat följa kriterierna. Men fortfarande har inga av de stora modeföretagen valt att använda det verktyg som alltså tillkommit för att skapa förändring i textilindustrin.
I textilkriterierna ställs en rad miljökrav som exempelvis rening av avloppsvatten, utsläppskontroller, avfallshantering, utvärdering av miljörisker och tillsättning av en särskild miljöansvarig. Kriterierna tar också upp anställdas rätt till facklig organisering, reglerad arbetstid och betald övertid. Dessutom måste företaget komma överens med fackliga representanter om att införa levnadslöner inom en särskild tidsperiod.
Det här är krav som borde vara självklara för svenska företag att uppfylla om de vill bli världsledande inom hållbar modeproduktion. I dag står modebranschen för upp till tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Och de flesta som jobbar i klädfabriker har löner så låga att de inte kan försörja sig.
Det är anmärkningsvärt att modeföretagen inte använder sig av de verktyg som finns. Vi ser fram emot att samarbeta med er när ni är redo.
Amira Malik Miller, policyrådgivare
Fairtrade Sverige
Artikeln är en del av vårt tema om Debatt.
